Den roligaste delen med att läsa diverse bloggar, tycker jag, är att läsa kommentarerna. Det är då jag lär mig om vad svenskar tycker och tänker på riktigt. Man får inte chansen så ofta att höra svenskarnas verkliga åsikter om livet, politik eller någonting annat i vardagen. “Det är inte bra att prata politik”, var bland det första jag lärde mig på SFI. Den enda plats som jag ser att svenskar verkligen pratar om sina åsikter med sådan passion är just i kommentarsfälten.

Jag läser ofta kommentarerna på exv. DI, Blondinbella eller Katrin och tycker att det är helt underbart. Man kan verkligen se vad folk tycker. Kanske är det inte så roligt alla gånger för bloggaren men jag tror inte att de blir så upprörda längre heller. De har säkerligen blivit van med det.

Häromdagen läste jag att Blondinbella skrev i en post om sin gulliga pojke och hans första mammagruppsupplevelse. “Kanske kommer han träffa sin första flickvän där”, skrev hon. Just ordet flickvän skapade heta känslor hos många i kommentarsfältet. “Man ska inte definiera bebisens sexuella läggning”, hette det!

För mig är det jätteroligt att läsa dessa kommentarer men sedan undrar jag varför jag inte ser sådana heta känslor i vardagen. Vad beror det på? I min kultur vågar man säga ifrån lättare och stå för vad man tycker även i vardagen, upplever jag, även om folk där är mycket förtryckta. Där jag kommer ifrån känner vi oss inte tvungna att hålla med varandra hela tiden av rädsla för att störa friden. Här ser allt ut att vara frid och fröjd men under ytan tycker inte alla lika. Människor har åsikter och vad glad jag blir när jag ser det. Men tyvärr bara i bloggskommentarsfältet!

+6

-2

Oj, vad glad jag blev när jag läste denna artikel av Peter Wolodarski i DN. Han skriver jättebra om varför samarbetet mellan LO och socialdemokraterna inte är bra för samhället eller för socialdemokraterna själva. Här skriver jag om varför jag tycker att detta inte är bra för LO-medlemmar heller. Kanske reagerar inte så många fackmedlemmar lika starkt som jag. Men för mig som tänker mycket på hur man ska leva sitt liv är detta jätteviktigt.

Jag själv är medlem i två fackförbund som är anslutna till Saco. Efter att ha läst nyheten om att LO gav 70 miljoner kronor till (S) under de senaste åren blev jag mycket förvånad och bekymmersam. Gör mina fackförbund samma sak? Är de politiska? För mig är det självklart att fackföreningar ska vara oberoende. Men tydligen är det inte så i Sverige. Andra reagerade som att det inte är någon nyhet men jag ringde direkt till Saco, Sveriges Ingenjörer och Sulf för att kolla hur det står till hos dem. Jag ville kolla om att de har samma nonchalanta attityd och politiska aktivitet. Svaret var mycket glädjande. De är självklart politiska obundna. Jag tycker att alla fackföreningar ska vara politiskt obunda om de vill göra någon nytta. De förlorar i position, makt och förtroende om de bara följer en slags politik. Vi lever inte i ett enfärgat land och vi ska heller inte ha det så. Detta påmminer mig tyvärr om ett kommunistland.

Jag undrar. Om man exv. jobbar på Mc. Donald’s, ska det automatiskt betyda att man är socialdemokrat? Är detta samma sak? Jag tycker synd om LO-medlemmarna faktiskt. Varför? Därför att de inte får tycka någonting annat och bestämma själva hur de ska tänka. Om mitt fackförbund körde samma taktik skulle jag vara redo att ta tjafset ända till högsta instans. Jag är medlem i facket för jag tycker att någon ska representera mig mot min arbetsgivare. Någon ska göra sitt bästa för att jag och mina kollegor ska få det bättre. Detta gäller bara mitt jobb och inget annat. Jag har inte gett något fack mandat att tänka åt mig, hur hela samhället ska drivas eller hur jag ska rösta. Jag är mer än mitt arbete och det definierar inte hur jag ska leva mitt liv i samhället. Thank god for Saco’s independence!

+2

0