Den roligaste delen med att läsa diverse bloggar, tycker jag, är att läsa kommentarerna. Det är då jag lär mig om vad svenskar tycker och tänker på riktigt. Man får inte chansen så ofta att höra svenskarnas verkliga åsikter om livet, politik eller någonting annat i vardagen. “Det är inte bra att prata politik”, var bland det första jag lärde mig på SFI. Den enda plats som jag ser att svenskar verkligen pratar om sina åsikter med sådan passion är just i kommentarsfälten.
Jag läser ofta kommentarerna på exv. DI, Blondinbella eller Katrin och tycker att det är helt underbart. Man kan verkligen se vad folk tycker. Kanske är det inte så roligt alla gånger för bloggaren men jag tror inte att de blir så upprörda längre heller. De har säkerligen blivit van med det.
Häromdagen läste jag att Blondinbella skrev i en post om sin gulliga pojke och hans första mammagruppsupplevelse. “Kanske kommer han träffa sin första flickvän där”, skrev hon. Just ordet flickvän skapade heta känslor hos många i kommentarsfältet. “Man ska inte definiera bebisens sexuella läggning”, hette det!
För mig är det jätteroligt att läsa dessa kommentarer men sedan undrar jag varför jag inte ser sådana heta känslor i vardagen. Vad beror det på? I min kultur vågar man säga ifrån lättare och stå för vad man tycker även i vardagen, upplever jag, även om folk där är mycket förtryckta. Där jag kommer ifrån känner vi oss inte tvungna att hålla med varandra hela tiden av rädsla för att störa friden. Här ser allt ut att vara frid och fröjd men under ytan tycker inte alla lika. Människor har åsikter och vad glad jag blir när jag ser det. Men tyvärr bara i bloggskommentarsfältet!
